Hoppa till navigering Hoppa till innehållet

Isvägens historia

EU - European Region Development Fund

Isvägens historia

Den sträcker sig från hamn till hamn och sedan rakt ut i skärgården. 12 kilometer naturis, unik av sitt slag. Isvägen är välkänd och ett älskat inslag i vinterstaden Luleå. Besökare, såväl som lokalbor, njuter av vad isvägen har att erbjuda varje dag. Promenera, cykla eller sparka. Åk skridskor, ta en löprunda eller upplev den från hästryggen. Ja, du hörde rätt. Möjligheterna är många och det är inte svårt att förstå varför Isvägen är älskad av så många.

Men hur kommer det sig att det blev en isväg bara några meter från Luleås stadskärna, från första början? Det här är historien om hur den kom till, om Jan the Iceman och hur ett gäng holländska skridskoentusiaster upptäckte sitt paradis.

Jan Blomqvist, eller Jan the Iceman som han främst är känd som i vissa kretsar i Nederländerna, är inte den typen som slår sig för bröstet och högröstat berättar om det jobb han gjort. Han är inte skrytsam, inte det minsta. Men låt inte hans ödmjukhet lura er. Jan varit med sedan isvägens födelse och var, fram till sin pension, arbetsledare för det gäng som varje år tar fram den spektakulära isbanan som går runt Luleås stadskärna.

Bakgrunden

Den ursprungliga anledningen till att det finns en isbana runt om Luleå, bara några meter från staden, är ett medborgarförslag som lokalpolitikern Ylva Strutz lämnade 2002. Hon ville att en isbana för rekreation och långfärdskridskor skulle anläggas på havsisen utanför staden.

– Ingen annan på kommunen hade jobbat med anläggning av is på det här sättet isbanan förutom jag, så jag fick uppdraget, säger Jan Blomqvist.

Han hade tidigare jobbat med en racingbana och en travbana i Luleås norra hamn. Men incidenter, oväsen och föroreningar från motorfordon stoppade projekten då.

Och så var det den där incidenten med travhästen.

– Vi hade ju faktiskt riktiga travlopp som man kunde spela på här, det var seriösa saker. Men det blev ju tokigt och det var en häst som rymde under någon tävling och inte blev infångad innan den hade tagit sig till Nordkalotten eller något sånt, säger Blomqvist och skrattar åt minnet.

Tillsammans med sin arbetsstyrka som totalt består av sex personer har han sedan dess och fram till sin pension varit ansvarig för isbanan – och dess förändringar. Den ursprungliga banan gick endast runt halva stadsön. Men med åren har den växt sig större och isbanan är nu cirka 12 kilometer lång om man räknar in alla avstickare som den till skärgårdsön Gråsjälören och till bostadsområdet Mjölkudden exempelvis. Varje år när isen blivit minst 35 centimeter tjock, vilket vanligtvis inträffar någon gång i januari, tar de fram den sex ton tunga hyvelmaskinen som sedan håller isbanan platt och snöfri.

Teamets arbete är mycket uppskattat av Luleåborna och lokalbefolkningen tar gärna chansen att berätta om den fantastiska isbanan om de får chansen. Kanske är det Luleåbornas stolthet och ständiga prat om sin isbana som gjorde att ett gäng skridskoentusiaster från det skridskotokiga Nederländerna fick upp ögonen för Luleå.

Jan Blomqvist hade länge misstänkt att det bara var en tidsfråga innan Nederländerna skulle få upp ögonen för banan han var ansvarig för. Han hade ju trots allt suttit på ett möte tillsammans med kollegor från en närliggande ort där de diskuterade möjligheterna att locka holländarna till Swedish Lapland. De älskar is och har en stor brist på naturis i sitt eget land.

Så plötsligt, en dag 2015, ringer det på telefonen från utlandet. The Iceman hade fullt upp med isbanan och hade synnerligen lite tid att svara på okända nummer. Efter några missade samtal från samma nummer gav Jan Blomqvist upp och svarade.

– Det var Bram Smallenbroek. Han hade ett världsrekordförsök som han ville göra och hade ingenstans att vara så han frågade om jag kunde hjälp honom.

De hittade sitt paradis

Bram Smallenbroek, föredetta elitåkare i skridsko ville ta med sig den olympiske mästaren Bob de Jong till isbanan i Luleå för att försöka slå världsrekordet i skridsko på naturis. Han behövde 500 meter rak bana med högkvalitativ is.

– Jag svarade att jag kunde erbjuda 800 meter. Det fick dem att komma hit. Du skulle ha sett dem när jag visade isbanan för dem. De såg ut som fågelholkar, säger Jan.

Det slogs inget världsrekord den dagen, men Jan Blomqvist hörde på det holländska gänget att de minsann inte var färdiga med Luleå bara för att rekordförsöket föll platt. Han förstod inte deras språk, men hörde på tonläget att de var uppjagade över möjligheterna att lägga ett lopp här.

– Då förstod jag att det förmodligen kommer komma en förfrågan från någon som vill anordna ett lopp på isbanan. Och så blev det också.

Den 22 februari 2017 genomfördes en deltävling av den stora tävling KPN Grand Prix på isbanan runt Luleå. Detta mycket på grund av Jan the Iceman och hans samarbete med Bram Smallenbroek och hans kontakter inom skridskosporten. Isbanan som var tänkt för motionerande Luleåbor har blivit en internationell angelägenhet och är nu ett populärt utflyktsmål bland turister.

Jan Blomqvist säger sig vara helt nöjd med isbanans nuvarande konstruktion. 20 meter bred isbana med trottoarer bredvid för dem som bara vill gå på isen. 12 kilometer lång och kopplar ihop staden med skärgård och bostadsområden. Den är perfekt, menar han.

Ylva Strutz hann tyvärr aldrig se hennes kanske mest uppskattade idé nå de höjder som isbanan nått senaste åren. Ylva gick bort i sjukdom 2016 men hon är ihågkommen som en ikonisk politiker och som isbanans moder och den kommer leva vidare i många år framöver. Luleåborna älskar den och den har blivit en självklar del av staden.

– Det fantastiska med isbanan är inte bara kvalitén på den eller längden. Den sträcker sig runt hela staden och du ser ständigt Luleå centrum, det är aldrig långt till vare sig hotellen, restaurangerna eller nöjena. Det är vad som gör oss så väldigt speciella, säger Jan The Iceman Blomqvist.