Havet och fisket står ständigt i fokus för fiskarfamiljen som levt i århundraden på Junkön. De vet allt om naturens och havets skiftningar – och de älskar det. Till den frodiga ön lockas också turister med både turbåt och egen båt.

Text: Birgitta Lindvall Wiik
Foto: Junköfiskarna

Doften av nyrökt fisk sprids med den ljumma sommarvinden. Besökare som nyss lagt till i Junköns båthamn, intill de röda sjöbodarna som rymmer både museum och sommarcafé, möts av de förföriska lukterna.

– Det blir lite Bullerbykänsla med alla båtturister som hälsar på när vi sitter och rensar nyfångad fisk. De köper nyrökt sik av oss och pratar en stund, säger Lars Ökvist.

Det är han och kusinen Per Ökvist som är Junköfiskarna. De växte upp som grannar och lekkompisar med havet och fisket ständigt närvarande. Pojkarnas pappor var bröder och hade lärt sig hantverket av sina pappor, liksom generationer före dem. För kusinerna var det självklart att ta över där deras fäder slutade.

Lars och Per är den elfte generationen Junköfiskare, som bor och verkar på samma plats. De flesta av öns 12 bofasta invånare hör till familjen.

– Det var mina anfäder som byggde vår Norrbottensgård efter att de flyttat hit på 1700-talet. Byggåret, 1787, står ristat i nocken, säger Lars.

Den vackra, gamla gården har ett högt läge, med utsikt över Junköns båthamn och havet. Från gården kan familjen följa årstidernas växlingar och naturens skiftningar.

Havsströmmarna, vindarna, isarna. Stormar, hård sjö och förfallstid. Att leva och verka mitt i naturen har sina utmaningar - och sin tjusning. Att ta sig in till stan kan vara en biltur eller skoterfärd på isvägar, en båtfärd på blankt vatten, eller en blöt och blåsig färd på vattenskoter.

23-åriga Felicia Thurfjell fick tidigt lära sig att hantera båt, skoter och traktor och i gymnasiet körde hon vattenskoter hela vägen från ön till skolan i stan.

– Ibland gick det stora vågor och jag blev ett med havet. Jag lärde mig mycket. Om jag någon gång är osäker på om isvägen eller vattnet är farbart frågar jag Lars. Han kan allt man behöver veta och jag lyssnar och lär, säger Felicia, som också brukar följa med Lars under vintrarna för att provborra isen och avgöra om den bär.

Felicia flyttade till ön som åttaåring, tillsammans med mamma Ulrika som klämde löjrom på gården och blev kär i fiskaren.

– För mig var det ett härligt äventyr att flytta till ön. Jag älskar djur och här fanns både katter och hundar och jag fick ha mina hästar på gården. Precis som nu, säger Felicia, som inte kan tänka sig ett liv utan närheten till hav, skog, djur och natur.

Hästarna Lukas och Zogge betar i hagen längs skogsvägen och Felicia berättar att ön bjuder på fina ridvägar. Men just nu är hon fullt upptagen med arbetet i familjeföretaget. Under somrarna har de alla bara en ledig dag i veckan.

Under högsäsongen fiskas lax, sik, öring och strömming, som sedan rensas, filéas och förädlas. Lars, frun Ulrika och bonusdottern Felicia turas om med Per och hans familj att tre gånger i veckan åka in till stan med fiskebåten.

När de säljer färsk och rökt fisk i Norra hamn ringlar sig köerna långa längs teaterkajen.

– Att träffa alla glada kunder är nog det roligaste med jobbet. Vi får ofta höra hur uppskattade vi är, säger Felicia.

På hösten tar fisket och hanteringen av siklöja vid. Den eftertraktade rommen ska klämmas och förädlas, innan den paketeras och levereras till grossister, butiker och gourmetkrogar i såväl Stockholm som Luleå.

– Vi har haft besök av både kocklandslaget och av enskilda krögare som varit nyfikna på löjrommens väg från hav till bord. De har fått följa med när löjan fångas, berättar Felicia.

Såväl hon, som Pers tonårsson Noa, jobbar i familjeföretaget och Felicia är inställd på att vara en av de som ska ta över som den tolfte generationen på Junkön.

Än så länge jobbar Felicia som ekonomiassistent inne i Luleå ett par dagar i veckan, men målet är att hon ska ha hela sin försörjning i skärgården.

– Jag har många idéer om hur vi skulle kunna utveckla turismen på Junkön, och jag hoppas kunna förverkliga några av dem. Skärgården har så mycket att erbjuda besökarna.