Namnen på öarna präglas av gamla dialekter och betydelsen är inte alltid självklar idag. Växtlighet, djurliv, personnamn och öarnas karaktär har ofta gett öarna deras namn. På grund av landhöjningen finns önamn på fastlandet och de större öarna kan ha flera namn. Här är några för- och efterled som man stöter på i Bottenvikens skärgård.

  • AVA – Utbuktning av vattendrag
  • BASTA – Enkel fiskestuga
  • BRÄNNA, BRÄND – Skog brändes för att få odlingsbar mark. Då uppstod en bränna
  • BÅDAN – varslar (bådar) om fara för grund genom att bränningar syns
  • BÖRST – Björk
  • ESP, ÄSP – Trädet asp
  • GRÅSJÄL, SJÄL – Gråsäl
  • GRÖNNA – Grund
  • HARE, HARUN – Grund i vattenbrynet, stenig holme
  • HUVUD – Hög, kullig terräng
  • KALLE – Kal klippa som sticker upp ur havet
  • KLUBB, KLOBB – Liten, hög holme
  • KUNO – Kvinna
  • MJO, MJU – Smal
  • NÖRD – Norr, nord
  • REFT – Långsträckt grusås
  • REV, REVEL – Sten- och grusås i vattenlinjen
  • SKATA – Udde
  • SLADA – Mycket grunt vatten
  • VARP – Plats för notfiske (notvarp).
    Ett stort nät dras genom vattnet och tas ihop vid stranden eller i en båt
  • ÖR – Sand, grus, grusås

Källor: ”Från Abborstenen till Östreklacken” Else-Britt Lindblom, ”Gårdar och namn i Nederluleå socken” Else-Britt Lindblom, ”Ortnamnen i Norrbottens län” del 9, Gunnar Pellijeff